korean barbecue.

Alla som känner mig vet att jag har en stark förkärlek till mat. Okej, finns kanske vissa grejer som jag inte är helt förtjust i (koriander – smakar klor/tvål och bläckfisk), annars tycker jag att jag är väldigt open minded. Och en crème brulée är ju aldrig fel!

Nu har jag börjat min research på matställen i Korea och jag har bara en sak att säga – Seoul, here I come! Här kommer jag att kunna stilla mina cravings efter kimchi och kimchi chigae (gryta) varje dag. Här äter de ju till och med kimchi till frukost. Vet fler som skulle gilla det…

Har läst ett flertal rekommendationer om en kedja som heter Kogi King (kogi = kött på koreanska). Här kan man äta en koreansk barbecue för ett fast pris! Ja, jag är redan såld och har skrivit ner adressen. Nu ska jag bara se hur man kommer dit på enklast sätt. De rekommenderar tunnelbana, jag gissar på att de är koreaner som har bra koll. Koreansk barbecue är lika enkelt som det låter. Du får grilla ditt eget kött och grönsaker på en häftig grill och sen kör du all in! Eller, dig in!

apropå det här med rötter.

Jag har under kvällen tittat på programmet Spårlöst. Eller som min kollega sa när han ringde "Du vet, det där programmet… På spåret! Eller nej, Spårlöst kanske det hette!" Har aldrig varit ett riktigt fan av programmet; jag tycker att det är ett relativt grovt övertramp mot de biologiska föräldrarna att få en kamera upptryckt i ansiktet där det ska kablas ut känslor för att vi här hemma i Sverige ska få bra TV att titta på en vardag.

Det är så mycket mer än det som förmedlas i TV-rutan. Kulturer som krockar med våra, hedersbegrepp och andra termer som vi i Sverige lyckligt nog kan leva utan. Vi har ett skyddsnät för ensamstående, vi ser inte ner på ensamstående mödrar utan hjälper dem. Vi tycker att det är starkt att klara sig på egen hand.

Så är det inte i Korea bland annat. En gravid ensamstående kvinna/tjej kan tvingas att lämna bort sitt barn mot sin vilja – av släkten eller någon annan i närheten. Det talas mycket om skambegrepp, det talas mycket om heder. Det är inte lätt för oss i Sverige att relatera till.

Så när adopterade ofta säger att de känner att agg mot sina biologiska föräldrar, att de känner sig övergivna och har tusen frågor om varför de blev bortadopterade så tror jag att det är väldigt viktigt att påminnas om att kulturen i andra länder skiljer sig från den vi är uppvuxna i. Någonstans har vi som adopterade skyldighet att förstå den sits som den biologiska familjen befann sig i. För en sak kan vi enas om – det är inte ett enkelt val att lämna bort en del av sig själv.

Och för att ytterligare poängtera så är detta mina åsikter. Jag är väl medveten om att det finns många andra adopterade som har en helt annan syn på detta och det respekterar jag till 100%. Men det här är mina åsikter och ja, det är min blogg.

대한민국.

Om en vecka sitter jag på flygplanet till Korea. För första gången ska jag insupa den koreanska kulturen, den koreanska maten och de koreanska traditionerna.

Det hela är spännande, men jag har ännu inte nått det nervösa stadiet. Jag borde ha resfeber, borde känna något annat än det där lugnet – jag borde vara toknervös! Istället funderar jag på trivialiteter såsom om jag ska ta med mig strumpbyxor eller köpa det där? Om de har min rengöringscréme där eller om jag ska ta med mig hemifrån. Precis, trivialiteter.

Medeltemperaturen i Korea är runt +25° i september. Precis lagom för mig! Känns som att jag kommer att trivas bra. Jag kommer att bo på SWS under mina tre veckor. Min lillebror kommer att besöka mig efter några dagar så jag blir inte helt ensam.

Jag har aldrig reflekterat över att jag ser annorlunda ut. Ja, det kanske är förvånande, men nej, det har aldrig varit någon tanke som jag har burit med mig. Så när andra har sagt "Vad kul, vad spännande att se ut som alla andra!" så har jag haft svårt att relatera (kanske någon form av förnekelse att jag är asiat). Men jag har inte sett några nackdelar med att vara liten (och ja, uppenbarligen med asiatiskt ursprung). Jag har exempelvis aldrig slagit i huvudet, aldrig haft svårt att hitta kläder med rätt längd, läs: jag har alltid kunnat lägga upp kläder. Då är det värre att vara lång och aldrig hitta kläder och alltid slå i huvudet. När det har varit svårt att nå varor i en matbutik har jag alltid kunnat be någon om hjälp. Folk är väldigt hjälpsamma på den punkten!

I Korea ska jag träffa min handläggare på SWS. Hon ska ge mig en rundvandring på SWS och jag ska bland annat besöka deras barnhem. Vi får se hur jag kommer att reagera, är inte helt säker på att jag kommer att klara av att se alla barn som behöver föräldrar.

Sedan tar jag med öppen famn emot alla sorters tips på vad jag ska göra i Seoul. Alltifrån vilken bulgogi jag ska äta på vilken restaurang, vem som har den bästa kimchin och var shoppingen är bäst.