sinsa (신사동).

Idag har vi hängt i Sinsa (länk). Samma område som vi var i igår kväll, men det är skillnad på kväll och dag. Eftersom det var lördag var det väldigt mycket människor ute på stan – alltifrån dressade affärsmän till ungdomar som skulle shoppa.

Den stora byggnaden som man möts av när
man kommer upp ur tunnelbanan är ingen-
ting annat än en plastikkirurgiklinik.
Och tydligen väldigt känd.

Apropå plastikkirurgi så är det något som asiater i allmänhet verkar vurma för. Hela Sinsa Station var i stort sett tapetserad med före- och efterbilder på tjejer och killar som totalt bytt utseende genom kirurgi. Jag behöver ju inte gå in närmare på detaljer och åsikter, men så mycket kan jag säga är att det är skrämmande hur mycket man kan förändra ett utseende för att skapa ideal. Osunda sådana…

Gatorna var mycket trängre här än i exempelvis Gangnam och bilar och mopeder kör som vanligt som galningar – det är ett rent under att vi inte har blivit överkörda av någon maniac. Men på något fascinerande sätt så parerar mopedförarna mellan allt folkvimmel och biltrafik. De kör rakt över övergångsställena också; det är en syn som man inte kommer att få se i Sverige!

Vi hamnade på en trevlig restaurang lite högre upp i en
byggnad i början av fashionområdet.

Curry, curry & åter curry.

Med lite variation. Denna kombinationen var kanske inte
den bästa, men det var någon form av bukfyllnad.

Idag var det strålande sol och luftfuktigheten låg på 89%, vilket säger en hel del om hur vi kände oss. – Ja, återigen som svettdroppar som försökte kippa efter andan. Förstår inte hur koreaner kan se så fräscha ut? Själv höll jag på att gå under bara genom att andas.

Sinsa är en väldigt häftigt område som enligt min mening påminner en del om London. Gator med unika butiker och sortiment. Fashionabla butiker med nya designers. En sak som är lite roligt är det faktum att skandinaviska butiker är extremt populära här i Korea. De har gott rykte. I Sinsa hittade vi bland annat Marimekko samt en Cheap Monday-butik. Otippat!

Hej Sverige!
Hej Stockholm!

Det märks att människorna som hänger i detta område är
extremt medvetna och gillar fashion.

Vi märkte också att matutbudet var mycket mer internationellt
och många menyer fanns på engelska. Plus att personalen inte
drog sig för att prata engelska.

Både jag & lillebror blev väldigt fascinerade av kvarteren i området. Det fanns trendiga caféer, restauranger och så kallade pop-up stores som har blivit populärt utomlands också. Sen hittade jag ett stort Forever21 som jag var tvungen att gå in i. Jag har ingen direkt referens på butikskedjan, men är oerhört stort i USA så jag tänkte att det är alltid värt ett besök – själv har jag ju en stor kärlek till Primark som jag verkligen tycker ska öppna i Stockholm. Det vore varmt välkommet!

Nu vet jag inte hur det ser ut i andra länder
men ingenting i Seoul är litet.
Det här var gigantiskt!

Köpte en kjol i butiken och det märks att det är väldigt anpassat till den koreanska marknaden. Utbudet är likt det som finns i andra department stores och passformen är därefter såklart.

Och skulle man tröttna på mainstream så kan
man alltid köpa ett par crazy shoes i någon
av småbutikerna längs med vägarna.

Vi promenerade vidare genom området och hamnade på ett våffelcafé. Det är märkligt hur vissa saker kan bli så omåttligt populärt – i Seoul ser vi otaliga Starbucks, Dunkin' Donuts samt Holly's Coffee och några andra kaffekedjor. Det som dock skiljer sig är att asiater visserligen gillar kaffe, men då är det nästan socker med grädde och lite kaffe, inte the other way around. Jag tror att min lillebror är den enda som beställer svart kaffe varje gång vi går in på ett Starbucks.

The pink way of life!

Chokladvåffla med pink lemonade drink.

The Very Waffle.
Väldigt inbjudande skyltar som man ser
överallt i Seoul.

Vi fortsatte vår färd genom Sinsa och hamnade i ett helt annat område. Det festliga med Sinsa är att det enda området är inte det andra likt. Det är väldigt olika och det känns som att gå mellan olika stadsdelar. Ungefär som att gå från Söder till Östermalm, via Kungsholmen och Birkastan.

Mitt bland allt nybygge dök denna byggnad upp.

Trendiga skyskrapor.
– Ja, det är en basketboll högst upp…

Neonskyltar och restauranger överallt som
vill ha din uppmärksamhet.

Vi bestämde oss för att åka till Coex. Det har blivit vårt favorithäng, men det beror nog mestadels på att det finns oerhört bra utbud av butiker och restauranger och det är nära för oss att ta oss hem på kvällen. Denna gång gick vi in i Megabox som är Coex egna bioområde. Ja, precis, ett bioområde. Ungefär som ett gigantiskt SF i ett köpcentrum – integrerat. Det var en häftig upplevelse! Om vi hade förstått koreanska (bättre) hade vi gärna gått på bio, men att se en dubbad amerikansk film är inte alltför lockande.

På en stor skärm visades de senaste trailers.

Vi avslutade med en middag på en koreansk restaurang – bulgogi med ris. Enkelt och gott!

Ibland är det enklaste det godaste!
Det är vanligt att rätten serveras tillsammans med kimchi,
rättika och soppa. Väldigt gott & mättande!

Imorgon (läs: idag) är det min födelsedag! Firar min födelsedag i Seoul och det känns väldigt speciellt. Ska äta en god middag tillsammans med lillebror och på måndag bär det av härifrån. Det känns sorgligt på något sätt. Tiden har gått alldeles för fort och jag vet att när jag är tillbaka i Sverige så kommer allt att gå tillbaka till sina gamla mönster. Jag kommer absolut att planera in en ny resa till Korea snart. Vem vet, då kanske jag tar och åker till Busan också. Det ska tydligen vara väldigt fint där – ungefär som vår västkust med vackra stränder och bra turistområden.

Som vanligt avslutar jag med bilder på Seoul by night. Enjoy! 

Vi försöker slå vad om hur många våningar
den här skyskrapan har. Vad tror ni?

bukhansan national park (북한산국립공원).

I förrgår var vi i Bukhansan National Park (länk). Det var en relativt jobbig resa – vi började med att äta lunch i Coex (som har blivit något av ett favorithäng när det kommer till shopping & mat). Hursom, först var det en halvtimme på Line 2 och sen fick vi byta till Line 3. Det tog ytterligare en halvtimme om man räknar in själva transfern för att gå till den andra linjen. Och vi lyckades självklart välja Seouls svettigaste dag så vi såg ut som två svettdroppar – trots den tacksamma AC'n på tunnelbanan.

Väl uppe från tunnelbanan insåg vi ganska snabbt att vi kommit till den delen av Seoul som inte kör med internationella temat. Alla skyltar var på koreanska och då menar jag koreanska utan någon som helst anknytning till vårt alfabet. Detta innebar vissa svårigheter för det betydde att jag ensam fick försöka lista ut vilket håll vi skulle åka. Visst stod det på hemsidan vad bussen hette, men försök att läsa det snabbt när du inte är helt uppdaterad på det koreanska språket samtidigt som du försöker att inte svimma av solsting. – Där har ni börjar på vår resa!

Vi har det bra, vi här bak i bussen…

När vi väl satt oss på bussen försökte vi få en uppfattning om vi faktiskt åkte åt rätt håll. Ja, det kanske låter sjukt, men tänk er själva att vara i ett område där ingen förstår engelska och tycker att ni är riktiga puckon för att ni inte kan koreanska(!?) Det var vår upplevelse. Till vår tröst så ropades stationerna ut på koreanska och engelska, men eftersom vi inte visste hur långt vi skulle åka eller om vi ens hade hoppat på åt rätt håll så satt vi på ganska många nålar!

Tillslut såg vi alla fall bergstopparna, vilket vi tog som en
garanti för att vi åkte åt rätt håll. Eller, i alla fall närmare
vår slutdestination.

Jag hade läst att vi skulle hoppa av vid Bukhansan Mountain och vi åkte förbi Bukhansan Station. Precis när vi passerat Bukhansan Station såg vi en stor skylt där det stod "Welcome to Korea National Park!" Uhm… då började vi få lite panik. Där satt vi på en buss som körde som att det vore Autobahn och vi hade ingen att kommunicera med. Men vi tänkte att den kanske skulle köra ännu närmare berget så vi bestämde oss för att sitta kvar en stund. En stund resulterade i att vi kom 5 stationer längre bort från civilisationen. Och nu talar vi landet. Där folk hade sina egna jordbruk och sprang runt med skottkärror som om det vore deras nya EPA-traktor.

Tillslut försökte vi återigen kommunicera med chauffören som bara skakade på huvudet – han tyckte att vi skulle gå av bussen. Jahapp, sagt och gjort. Vi gick av bussen mitt ute i Ingenmansland, bland skottkärror och salladsskott. Som tur var så var busshållplatsen mitt emot så vi kunde springa över dit för att invänta samma bussnummer i motsatta riktning.

Vi insåg ganska snabbt att vi befann oss i en militärzon för det kom körandes minst fem militärbussar under tiden vi satt och inväntade bussen. Unga män som tränar för ett eventuellt krig – här i Korea är det militärplikt. Lite skillnad från Sverige.

Efter kanske en kvart (som kändes som en timme, milt sagt) så kom bussen och vi hoppade av på Bukhansan Station och promenerade med glädje förbi den där skylten som hånat oss tidigare. Vi noterade väldigt snabbt att koreaner tydligen älskar hiking! Väldigt otippat, om jag får säga det själv. Det var som att komma till by; tänk er Alperna i mini-förpackning och utan flashiga butiker, bara deras egna märken.

Skylten…

Restauranger med uteplatser.

Det där är inte bostäder utan butiker.
Hiking-tema.

Efter att ha vandrat igen mini-Alperna kom vi fram till vår slutdestination – nationalparken! Ett helt fantastiskt område, vilket vi inte var ensamma om att tycka. Det vällde ut koreaner från området som varit uppe och hikat.

Längs med berget rinner det någon form av fors. Oerhört
läckert; både jag & lillebror blev sugna på att bada.

Toppen!

Vi går över daggstänkta berg fallera…

Vi var kanske inte helt klädda för att gå i berg, lillebror hade på sig kavaj och jag hade svart klänning så nog stack vi ut bland alla hikers som hade kraftiga kängor samt stavar och full mundering av träningskläder. Menmen, det gick bra i alla fall!

Information om bergstopparna.
Härligt nog på koreanska och ingen form av engelska i sikte.

Vackra kringmiljöer.

Mitt i allt fanns ett tempel.

Vacker genompassage.

Vi åt middag i Coex och gick sedan tillbaka hem – en promenad på cirka tjugo minuter. Det är väldigt vackert att se Seoul upplyst på kvällarna och det är en helt annan stämning på gatorna.

Vi känner oss aldrig osäkra här och 90% av alla jag har sett går med sina väskor öppna(!) och det är helt okej – det är ingen som stoppar ner handen. Otroligt! Det kommer man ju få vänja sig av vid när man kommer hem.

Klassisk bibimbap.
Motsvarigheten till vår pyttipanna. Fast mycket,
mycket godare.

Lite sminkinköp…

Avslutar med lite bilder by night.

Igår hängde vi i Gangnam och shoppade lite. Det känns märkligt att vi inte kommer att vara här nästa vecka. Vi har lärt oss att hitta i närområdet, lärt oss tunnelbanan och tycker personligen att jag har klarat mig väldigt bra på min knackliga koreanska samt en massa teckenspråk & engelska.

Vi har njutit av god mat och fantastiska upplevelser som inte går att återberätta på ett bra sätt, det blir mer skuggor av själva upplevelserna i sig. Men jag hoppas att ni som har läst har fått en känsla av vad vi har varit med om. Det har varit en helt magisk resa!

På kvällen träffade vi Jay och åt traditionsenlig middag där man sitter på golvet vid ett lågt bord. Jag hade inga som helst problem med det, men min lillebror som är 1.75 m tyckte kanske inte att det var det mest bekväma sättet att inta sin middag på. Men nu har vi provat det också!

Man sitter på nätta kuddar på golvet.

Stekt fisk, sidorätter och bulgogi.

Det var fantastiskt gott och som vanligt extremt billigt! Efter middag åkte vi taxi till Sinsa som är ett väldigt internationellt område – vi såg ungdomar från ett flertal länder och det verkar även vara högkvarteret för reklamföretag. Vi satte oss på "the Social Club" som visade sig vara någon form av lounge. Väldigt trendigt och populärt.

Apple Mojito i ett gigantiskt glas!

Eh, only i Seoul?
Ungefär motsvarigheten till våra drinkbord.

Vi kom hem rätt sent och eftersom vi har en house keeper här som vill gå och lägga sig klockan 22:00 så fick vi köra någon form av vi-ber-hundra-gånger-om-ursäkt för att vi kom sent. Men han sa ingenting – förhoppningsvis så var han så sömndrucken att han inte minns något idag (I surely hope!)

Idag ska vi besöka Sinsa i dagsljus! To be continued…

bongeunsa temple (봉은사).

Idag har vi besökt templet Bongeunsa (länk) som ligger i närheten av Samsung Station och Coex (där vi har spenderat mycket tid). Ett helt makalöst tempel som, precis som palatset vi besökte tidigare, ligger mitt i stan bland skyskrapor och motorväg.

Templet ligger mycket lägligt precis vid ett övergångsställe.
Och jag kan meddela att det inte är det lättaste att tima in
ett övergångsställe med platsen som man ska till.

Skyskrapor reser sig höga i bakgrunden.

Breath taking entrence.

Varken jag eller lillebror är särskilt insatte i den buddistiska tron, men jag kan säga att vem som helst hade blivit troende inne i templet. Det var något övermänskligt att få vistas där inne. Vi var som åskådare i någon annans hem. Under hela vår vistelse där pågick böner och meditation. Det satte stämningen ytterligare.

Inuti templet var taket täckt av rislampor.
Fantastiskt, mäktigt.
– Ja, ni ser ju själva.

Troende som tänder ljus och rökelse för andarna i templet.
Ni som har sett Spirited Away – det är exakt samma känsla!
Och för er som inte har sett filmen, hyr/ladda ner genast.

Oerhört imponerande målningar &
utsmyckningar.

Vart man än vände sig möttes man av vackra tillbyggnader utsmyckade med fantastiska målningar och det rådde en vacker tystnad över hela området. Detta trots att bilvägen ligger tätt inpå och vi kom dit mitt i lunchrushen.

BIG, BIG BUDDA!

Ett exempel på utsmyckningarna i taket
på ett av tempelbyggnaderna.

Ganska så fascinerande kontraster. Gammalt möter nytt,
eller tvärtom kanske?

Tja, måste säga att detta är mer imponerande än slottet
i Stockholm. – Ja, det står jag för!

Innan jag & lillebror tog oss till templet var vi förbi SWS och betalade för vårt boende här i Seoul. Det har varit perfekt att bo så centralt och till en sådan förmånlig kostnad. Vi tog med oss två gåvor; en till min kontakt på SWS samt en till organisationen som tack för allt jobb de har lagt ner – gratis!

Fick hjälp med översättningen.
Ovärderligt med tolk!

Jag hade släpat med mig två glasskålar från Orrefors. Ni kan ju tänka er ansamlingen med tidningspapper som rullades ut när paketet skulle öppnas. Hursom gjorde skålarna stor succé och vi lämnade nöjt lokalen.

Min kontaktperson rekommenderade ett besök på Dongdaemun Market (länk) som är känt utanför landets gränser. Här kan du hitta alltifrån koreanska souvenirer till skor och hanboks (koreanska nationaldräkten).

Köpcentrum i Korea skiljer sig från Sverige.
Här finns butiker utan några namn; galgar hänger
lite överallt och det går faktiskt att pruta.

Hela området andas turist och även om jag fascineras så tycker jag att det kanske blir lite för mycket marknadskänsla. Du vet inte riktigt vad du köper, men självklart är det härligt att fynda! Jag är ju inte den som säger nej till att fynda, men jag höll faktiskt i mina pengar.

Han-floden rinner stilla igenom staden.

Vi strosade omkring i Dongdaemun tills det mörknade på utomhus. Det är en helt annan värld som lyser upp då; neonskyltarna blir till vackra tavlor och folk slutar jobbet vilket innebär att det blir liv och rörelse på ett helt annat sätt.

Dongdaemun by night.

Populärt inomhus-market.

Helt plötsligt dansar tjejerna loss till Gangnam Style.
Magdans, I might add.

Olika våningar. Olika fikaställen.

Jag & lillebror åkte vidare till Coex för att äta middag. Vi åt förresten lunch där efter att ha besökt templet. Vi hann då med lite shopping. Det är en dröm att hitta matställen i Coex – det är dessutom inte speciellt dyrt. Vi äter på platser där en portion kostar cirka 7 000 won (cirka 40 kronor). Med andra ord, väldigt överkomligt. Ikväll blev det en klassisk bibimbap. Gochujangsåsen var så stark att min lillebror var tvungen att springa på toaletten för att slänga kallvatten i ansiktet. Men gott var det!

Vår middag!

Bentolåda!

Lite av ett "hål i väggen", men väldigt populärt!

Välj & vraka bland massvis av variationer.

Imorgon ska vi till Bukhansan Nation Park. Finns med i Guinness Rekordbok! Det finns även ett fort där med en mur likt den som Kina har. Spännande!