Coex är Asiens största underground shopping mall. Närmare bestämt 85 000 m² så man har en del att göra; det finns ett stort utbud av butiker, spel och food courts. Jag gick zickzack mellan alla butikerna av rädsla för att missa något. Det är alltid kul att gå in i butiker som inte finns i Sverige.
 |
| Hej Coex! |
 |
| Flashiga gångar mellan butikerna. |
Det är alltid kul att strosa omkring i shopping malls, men det finns två stora skillnader mot de svenska;
1. Storlekarna: I Asien verkar alla vara/vilja vara anorektiska och det är populärt att männen/killarna ska vara pinnsmala – med andra ord – alla europeiska män som har "deffat" och gått på olika muskeldieter kan lika gärna ta flyget hem om det var shoppingen de var ute efter. Storlekarna här är XS/S.
2. Smink för tjejer: Ni vet den där solbrännan som man jobbade hårt på i somras? – Japp, den är fullkomligt värdelös här i Korea. Här ska man vara så blek som möjligt, närmast albino vinner. Detta är ett tankesätt som finns kvar från Korea-kriget. När allt var fattigt och hemskt så var det många som var bönder (läs: fattiga). De fick med andra ord en ganska så snygg solbränna – de som däremot hade flådiga jobb inomhus "slapp" brännan och blev därmed också klassade som "fancy".
Med andra ord har jag inte kunnat köpa en enda foundation här – eller det senaste B&B Cream som ska smälta in i huden. Haha, jo, men visst… Om jag vill se ut som en krita i ansiktet så hade det varit perfekt. Addera lite whitening på det så har ni stort sett tandkrämen i Sverige. Det är vad de smetar på sin hud. Nej, jag har inte köpt någon sådan kräm och lär inte gör det heller.
En annan notering är att det nästintill är lika vanligt med Beauty Salons som det är med vanliga sminkbutiker. Och nu pratar vi sådana där kirurgiska ingrepp görs. Finns många "före- och efterbilder" på eyelid surgery som visas utanför lokalerna. Det är i mina ögon hemskt, men det skandinaviska utseendet är klassat som väldigt vackert.
Längre ner kan ni läsa om gårdagens möte med en kille som heter Jay. Vi hängde en hel eftermiddag och pratade om alltifrån koreanska traditioner till varför det verkar så viktigt att ha en partner i Korea?
 |
| Ice ice baby! |
 |
| Macrons i stora lass! Och billigare än i Sverige. Men allt är billigare här än i Sverige. |
 |
| En smaskig våffla. |
 |
| Våffla som smörgås – varför inte? 22 kronor kostade denna härlighet. |
Bilderna kommer från Hyundai Department Store som låg i anslutning till Coex. Ungefär som alla andra shopping malls vi har varit på. Storslagna butiker och väldigt vackra kläder. På bottenplan fanns en stor food court och sedan kom sminkavdelningen och uppåt kläder för de rika och glamourösa. Gick förbi en kvinna i leopardutstyrsel som bar på 7(!) Louis Vuitton-påsar. – Ja, jag räknade.
 |
| En av entréerna från Coex till Hyundai Department Store. |
 |
| Kassor. |
 |
| JIMMY CHOO! |
 |
| Illustration av våningsplanen. |
Vi gick runt i Coex i ett flertal timmar. Området runt Samsung Station är väldigt internationellt och jag har nog sett flest utlänningar här än någon annanstans. Finansgubbar och turister som promenerar omkring.
Mitt i Coex fanns en härlig oas där folk satt och läste, tog det lugnt och läste tidningar. Överlag är det väldigt lugnt i alla köpcentrum som vi har varit i. Inget skrik, inga höga röster, allt är väldigt fridfullt. Eller, bortsett från när en tant skrek på några säkerhetsvakter. Hade gett mycket för att kunna förstå vad som skreks. Hon var extremt upprörd…
 |
| Helt plötsligt lite Hawaii-känsla. Fråga mig inte vad pumpan fyller för funktion. |
 |
| Någon form av önskebrunn? Lillebror kastade i några won. |
Vi avslutade det hela med en god middag i området. Det känns som en oerhörd lyx att kunna äta gott varje dag till en billig peng. Vart du än går någonstans så är det bra…
 |
| Tempura, udon-soppa, sallad, inlagd rätttika & lök. |
… Igår hängde jag med Jay, en kille som jag blev introducerad för av en gemensam kompis i Sverige (감사합니다, J). Vi stämde träff i Gangnam och redan här kom första kulturkrocken. Normalt sett så brukar man ju säga vart man ska ses i området, men icke, han skulle höra av sig när han kom fram!? Visst, detta hade ju funkat om det var i Stockholm kanske och man sa att "Vi träffas kring Åhléns" för det finns inte så många alternativ. Det finns en uppgång till Åhléns och skulle man inte ens då hitta varandra så finns det inte så många entréer. I Gangnam finns det 12 exits. Alltså, tolv utgångar utspridda på tolv olika områden!
Sagt & gjort. Jag knatade till Gangnam och eftersom jag kom lite tidigare så satte jag mig vid en exit som jag tyckte verkade bra. Jag funderade på hur han skulle höra av sig till mig eftersom jag inte fick kontakt med något wi-fi och ja, vårt enda kommunikationsmedel har varit KakaoTalk som är vår motsvarighet till WhatsApp/Viber. Nästa fundering var om han skulle veta hur jag såg ut.
Men det behövde jag inte fundera på så länge eftersom jag var den enda i området som hade solbränna. Och ja, inte kritvitt ansikte. Så jag stack nog ut i mängden ganska så rejält.
Innan hade vi pratat om att vi skulle prova på riktig hardcore mat. Och nu pratar vi inte extra stark kimchi utan riktigt koreansk mat som utlänningar oftast inte äter (för att det känns alldeles för långt ifrån vad som bör vara på en tallrik!) Han hade bland annat nämnt sjöborre, i levande tillstånd. Jag passade den…
Men vi provade i alla fall en kötttallrik med olika typer av kött. I Korea tycker man av någon märklig anledning att det är väldigt gott med fett(?) så det var med andra ord mycket fett på det stora fatet. Till det serverades rättika med kimchi, någon form av soppa som man kunde doppa köttet i samt kryddor. Jag måste nu krypa till korset och erkänna att jag inte tog någon bild på detta. Sorry! Men jag tror inte att ni hade blivit så glada över den bilden i alla fall. Låt mig säga så här – det låg lever på tallriken… Enough said.
Jag provade även riskakor i olika såser samt fish cake och tempurafriterad sötpotatis. Det sistnämnde var fantastiskt gott. Jag ska börja laga fler rätter med sötpotatis när jag kommer hem till (höstliga?) Sverige.
 |
| Minns inte de koreanska namnen på dessa rätter, men jag återkommer med det om någon skulle vara intresserad. |
Under eftermiddagen pratade vi mycket om skillnaderna mellan Europa, länderna i Europa, samt Asien och länderna i Asien. Jay har bott i ett flertal olika länder (bland annat Berlin och Amsterdam) där han har träffat många utlandsstudenter. Han hade intressanta iakttagelser om hur vi svenskar fungerar i jämförelse med exempelvis finnar.
Jag ställde frågor om Korea. Varför är koreaner så bleka? Varför är det så flådigt att jobba inom finanssektorn och vad är grejen med den hierarkiska uppbyggnaden? Konfucianismen?
Också intressant att höra om koreaners syn på ensamstående, skilda män och kvinnor. Jay poängterade att synen håller på att förändras, men i dagsläget är det otänkbart att en ensamstående kommer att hitta någon ny. Det är fruktansvärt oattraktivt.
En annan märklig tradition är att en chef kan ge en ganska så annorlunda present till en nyanställd – nämligen ett besök hos en prostituerad. Och som anställd kan du inte säga nej – det är inte ens ett alternativ (återigen, konfucianismen).
Det är oerhört viktigt med studier i Korea – utan studier är du ingen. Du är misslyckad, vilket innebär att dina föräldrar personligen är misslyckade. Med andra ord, du ska vara duktig i skolan. Det är inte ovanligt att man som student studerar innan frukost, i skolan, efter skolan (till runt 10-tiden på kvällen) och sen upprepar samma procedur till och med lördag. Det där med hobby och andra aktiviteter kan man säga hejdå till innan man ens har förstått vad det är.
Koreaner är oerhört duktiga på engelska när det kommer till att skriva – de har ofta högre betyg än de amerikaner som går i Ivy Leagues, men när det kommer till att prata – ja, då är det en helt annan femma. Ett flertal gånger har jag pratat med folk som istället för att svara muntligt har skrivit ner svaret på en lapp.
Ni som vill fördjupa er mer i detta om koreanska studier kan se ett väldigt intressant reportage om detta på SVT Play: Vetenskapens Värld. Korea är bäst i världen på att studera. Och då menar jag verkligen Bäst I Världen. Men vad är priset som ungdomarna och barnen får betala?
Det är viktigt för en tjej att hitta en partner i Korea. Det är mannens uppgift att stå för alla utgifter och i många fall blir kvinnan hemmafru. Jag vet inte hur många par jag ser överallt på stan. De är dessutom väldigt unga! Och merparten av de som jag ser i en äldre ålder är män som är på väg till eller från jobbet.
 |
| Det är väldigt populärt att sitta på ett franskinspirerat café och dricka vad man tror är extremt franskt. Det här är en mint-chocolate smoothie samt hot chocolate. |
Inte meningen att bli långrandig om detta, men jag är väldigt fascinerad av det här med kulturkrockar och just tanken på att jag skulle ha kunnat vuxit upp i den här världen, i det här landet, med de här normerna – den tanken är hisnande! Alla som känner mig vet att jag är extrem på att planera. Jag vill ha full koll på vad jag ska göra och jag är antagligen den sista människan i Sverige som fortfarande köper en riktig kalender på Ordning & Reda, men det gör jag för att jag ser bättre. Jag får en mer övergripande syn på allt.
I Korea planerar man aldrig och man kommer aldrig i tid. Det där som är socialt kontra biologiskt betingat kan vi prata i evigheter om, men jag är extremt übersvensk på den punkten. Eller jag vet inte om det är så speciellt svenskt beteende det heller, men jag kan ju efter det här konstatera att det inte är mina koreanska gener som spökar. Koreaner må vara tekniska genier, men de kan inte läsa en klocka.
Hursomhelst, that's all for today, folks! Och nu är jag inne på min sista vecka i det här fantastiska landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar