bukhansan national park (북한산국립공원).

I förrgår var vi i Bukhansan National Park (länk). Det var en relativt jobbig resa – vi började med att äta lunch i Coex (som har blivit något av ett favorithäng när det kommer till shopping & mat). Hursom, först var det en halvtimme på Line 2 och sen fick vi byta till Line 3. Det tog ytterligare en halvtimme om man räknar in själva transfern för att gå till den andra linjen. Och vi lyckades självklart välja Seouls svettigaste dag så vi såg ut som två svettdroppar – trots den tacksamma AC'n på tunnelbanan.

Väl uppe från tunnelbanan insåg vi ganska snabbt att vi kommit till den delen av Seoul som inte kör med internationella temat. Alla skyltar var på koreanska och då menar jag koreanska utan någon som helst anknytning till vårt alfabet. Detta innebar vissa svårigheter för det betydde att jag ensam fick försöka lista ut vilket håll vi skulle åka. Visst stod det på hemsidan vad bussen hette, men försök att läsa det snabbt när du inte är helt uppdaterad på det koreanska språket samtidigt som du försöker att inte svimma av solsting. – Där har ni börjar på vår resa!

Vi har det bra, vi här bak i bussen…

När vi väl satt oss på bussen försökte vi få en uppfattning om vi faktiskt åkte åt rätt håll. Ja, det kanske låter sjukt, men tänk er själva att vara i ett område där ingen förstår engelska och tycker att ni är riktiga puckon för att ni inte kan koreanska(!?) Det var vår upplevelse. Till vår tröst så ropades stationerna ut på koreanska och engelska, men eftersom vi inte visste hur långt vi skulle åka eller om vi ens hade hoppat på åt rätt håll så satt vi på ganska många nålar!

Tillslut såg vi alla fall bergstopparna, vilket vi tog som en
garanti för att vi åkte åt rätt håll. Eller, i alla fall närmare
vår slutdestination.

Jag hade läst att vi skulle hoppa av vid Bukhansan Mountain och vi åkte förbi Bukhansan Station. Precis när vi passerat Bukhansan Station såg vi en stor skylt där det stod "Welcome to Korea National Park!" Uhm… då började vi få lite panik. Där satt vi på en buss som körde som att det vore Autobahn och vi hade ingen att kommunicera med. Men vi tänkte att den kanske skulle köra ännu närmare berget så vi bestämde oss för att sitta kvar en stund. En stund resulterade i att vi kom 5 stationer längre bort från civilisationen. Och nu talar vi landet. Där folk hade sina egna jordbruk och sprang runt med skottkärror som om det vore deras nya EPA-traktor.

Tillslut försökte vi återigen kommunicera med chauffören som bara skakade på huvudet – han tyckte att vi skulle gå av bussen. Jahapp, sagt och gjort. Vi gick av bussen mitt ute i Ingenmansland, bland skottkärror och salladsskott. Som tur var så var busshållplatsen mitt emot så vi kunde springa över dit för att invänta samma bussnummer i motsatta riktning.

Vi insåg ganska snabbt att vi befann oss i en militärzon för det kom körandes minst fem militärbussar under tiden vi satt och inväntade bussen. Unga män som tränar för ett eventuellt krig – här i Korea är det militärplikt. Lite skillnad från Sverige.

Efter kanske en kvart (som kändes som en timme, milt sagt) så kom bussen och vi hoppade av på Bukhansan Station och promenerade med glädje förbi den där skylten som hånat oss tidigare. Vi noterade väldigt snabbt att koreaner tydligen älskar hiking! Väldigt otippat, om jag får säga det själv. Det var som att komma till by; tänk er Alperna i mini-förpackning och utan flashiga butiker, bara deras egna märken.

Skylten…

Restauranger med uteplatser.

Det där är inte bostäder utan butiker.
Hiking-tema.

Efter att ha vandrat igen mini-Alperna kom vi fram till vår slutdestination – nationalparken! Ett helt fantastiskt område, vilket vi inte var ensamma om att tycka. Det vällde ut koreaner från området som varit uppe och hikat.

Längs med berget rinner det någon form av fors. Oerhört
läckert; både jag & lillebror blev sugna på att bada.

Toppen!

Vi går över daggstänkta berg fallera…

Vi var kanske inte helt klädda för att gå i berg, lillebror hade på sig kavaj och jag hade svart klänning så nog stack vi ut bland alla hikers som hade kraftiga kängor samt stavar och full mundering av träningskläder. Menmen, det gick bra i alla fall!

Information om bergstopparna.
Härligt nog på koreanska och ingen form av engelska i sikte.

Vackra kringmiljöer.

Mitt i allt fanns ett tempel.

Vacker genompassage.

Vi åt middag i Coex och gick sedan tillbaka hem – en promenad på cirka tjugo minuter. Det är väldigt vackert att se Seoul upplyst på kvällarna och det är en helt annan stämning på gatorna.

Vi känner oss aldrig osäkra här och 90% av alla jag har sett går med sina väskor öppna(!) och det är helt okej – det är ingen som stoppar ner handen. Otroligt! Det kommer man ju få vänja sig av vid när man kommer hem.

Klassisk bibimbap.
Motsvarigheten till vår pyttipanna. Fast mycket,
mycket godare.

Lite sminkinköp…

Avslutar med lite bilder by night.

Igår hängde vi i Gangnam och shoppade lite. Det känns märkligt att vi inte kommer att vara här nästa vecka. Vi har lärt oss att hitta i närområdet, lärt oss tunnelbanan och tycker personligen att jag har klarat mig väldigt bra på min knackliga koreanska samt en massa teckenspråk & engelska.

Vi har njutit av god mat och fantastiska upplevelser som inte går att återberätta på ett bra sätt, det blir mer skuggor av själva upplevelserna i sig. Men jag hoppas att ni som har läst har fått en känsla av vad vi har varit med om. Det har varit en helt magisk resa!

På kvällen träffade vi Jay och åt traditionsenlig middag där man sitter på golvet vid ett lågt bord. Jag hade inga som helst problem med det, men min lillebror som är 1.75 m tyckte kanske inte att det var det mest bekväma sättet att inta sin middag på. Men nu har vi provat det också!

Man sitter på nätta kuddar på golvet.

Stekt fisk, sidorätter och bulgogi.

Det var fantastiskt gott och som vanligt extremt billigt! Efter middag åkte vi taxi till Sinsa som är ett väldigt internationellt område – vi såg ungdomar från ett flertal länder och det verkar även vara högkvarteret för reklamföretag. Vi satte oss på "the Social Club" som visade sig vara någon form av lounge. Väldigt trendigt och populärt.

Apple Mojito i ett gigantiskt glas!

Eh, only i Seoul?
Ungefär motsvarigheten till våra drinkbord.

Vi kom hem rätt sent och eftersom vi har en house keeper här som vill gå och lägga sig klockan 22:00 så fick vi köra någon form av vi-ber-hundra-gånger-om-ursäkt för att vi kom sent. Men han sa ingenting – förhoppningsvis så var han så sömndrucken att han inte minns något idag (I surely hope!)

Idag ska vi besöka Sinsa i dagsljus! To be continued…