롯데월드.

Av privata skäl har jag valt att inte skriva öppet på bloggen om min gårdag. Det är ett val som jag har gjort och vill man ta del av gårdagen så går det bra att maila mig på sophia.petersen@gmail.com. Så småningom kommer jag att skriva ner min upplevelse. Men bloggen kommer att handla om min resa i Korea och allt vad det innebär. Och jag tycker att det är tillräckligt det!

---

Det här med att hålla en blogg levande är ju ett riktigt heltidsjobb. 

Välja ut rätt bilder, skriva en fungerande text och samtidigt ha något vettigt att säga – 

jag förstår varför jag inte bloggar i vanliga fall. Puh!

Igår besökte jag och lillebror Lotte World (롯데월드: tryck på länken för att komma vidare till deras hemsida). Det är ett gigantiskt nöjesfält – 4 våningar inomhus och minst lika stort utomhus. Jag har aldrig sett något liknande, fast då är det ju värt att säga att jag är den som står på Gröna Lund och håller i allas värdesaker på marken och käkar sockervadd – med andra ord – det går ingen nöd på mig!

Först ska man in i den gigantiska byggnaden, sen
förbi spärrarna och upp för de första rulltrapporna.

Väl uppe på första våningen möts man av en sagovärld som
lätt skulle gjort vem som helst till barn igen!

Låt mig bara säga så här – ja, det är luftballonger ni ser där i taket bakom slottets torn. Luftballonger! Hur galet är inte det? Och jag trotsade faktiskt min höjdskräck och tog mig upp till fjärde våningen för att sätta mig i en sådan där ballong. Det trodde jag aldrig skulle ske, men när jag såg alla andra (inklusive alla orädda barn) så tänkte jag "Skit samma, man lever bara en gång!" och helt plötsligt stod jag i den där kön som skulle ta runt 30 minuter att köa i.

Alltså det här med "weak heart" – varför står
det inget om rädsla för höjder?

Kön ringlade sig lång, men det gick väldigt snabbt i alla fall
och jag är sanslöst stolt över mig själv att jag lyckades ta mig
runt hela den inre nöjesparken i luftballong. STOLT!

Sen måste jag erkänna att det inte finns några bilder från luftballongen. Jag erkänner, jag höll hårt i livlinorna kring korgen. Och jag var livrädd för att jag på något sätt skulle ramla ner (jag vet, det går inte bla-bla-bla, men jag är höjdrädd, okej?) Så jag fokuserade på att titta rakt fram och ingen annanstans. Och framför allt inte titta igenom en kamera.

Den inre världen av Lotte World var anpassad för barn och jag kände hur glad jag blev av att se alla lyckliga barn som sprang runt och tjöt av lycka. Att se barn glada måste vara den bästa medicinen för alla deppiga.

Entrén till Lotte World utomhus. Man går igenom ett slott
för att komma dit. På sidorna ser ni rälsen från berg- och
dalbanan som gick runt hela nöjesparken.

Fantastisk byggnad!
Eller eh, fantastiskt slott!

Väl inne i nöjesparken så insåg jag ganska så snabbt att det här var riktat till de som var vuxna. Med andra ord för alla våghalsiga typer som uppenbart inte drabbas av illamående eller andra symptomer när de åker karusell eller andra snabbroterande alternativt fritt-fall-saker.

Den där ringen snurrar samtidigt som den
skjuts upp i luften. Sen kör den en klassisk
fritt fall på det. Dödsskrik från ringen?
– Ja.

Jag åkte en attraktion som hette "Hawaii Wave". Väldigt lagom, väldigt mycket wave. Provade lite andra attraktioner också, men saknas av naturliga skäl bilder på detta så det blir ganska så trist att gå igenom här på bloggen.

När vi kom tillbaka till det inre nöjesfältet var det en stor parad. Hela nöjesfältet var nedsläckt och personal från Lotte World drog igång hela publiken med sång och dans. Only i Asia, people. Only in Asia. Tala om att folk kan det här med koordination!

Sedan drog en helt makalös parad igång! Fantastiska vagnar med så mycket neonljus och dioder att jag trodde att det skulle bli strömavbrott.

Detta är bara ett axplock från hela paraden. Som sagt, helt fantastiskt och paraden snurrade runt till tonerna av "Let your dreams become real in Lotte World!"

Idag strosade jag och lillebror omkring i trakterna kring Ewha (där jag hängt tidigare).

Hittade en skobutik med ett fantastiskt namn!
Det är ju som gjort för mig.

Efter att vi gått i säkert totalt en mil bestämde vi oss för att åka till Gangnam och äta sen lunch. Är fortfarande förvånad över hur priserna kan vara så oerhört låga, men det finns säkert en bra förklaring till det. Och ännu mer intresserad är jag av vad anledningen till Sveriges höga restaurangpriser är?

God lunch för cirka 40 svenska kronor!
Bulgogi (eldkött) för er som vill vara lite
extra kulinariska.

Sjukt roligt att man fick två ägg(?!) till förrätt.

Vi knatade runt i Gangnam och förundrades återigen av alla människor. Och att medelåldern på de som strosade omkring kanske var runt 20-30? Lite som att hänga i en studentstad, fastän man vet att alla som hänger i detta område jobbar och tjänar extremt bra. Som i låten "Gangnam Style".

Gangnam by night.
Eller: Wallstreet by night.

Nu är det dags att checka ut. Imorgon ska vi turista vidare – närmare bestämt The Royal Palace. Kulturdag med andra ord! 안녕!