Imorgon kommer jag sitta på flyget till Korea. Har tidigare försökt att sätta ord på alla känslor, men har istället valt att fokusera på annat. Praktiska detaljer såsom packning och vad jag ska göra i Seoul – turistattraktioner, shoppingstråk och annat spännande (i alla fall i min värld).
Har säkerligen packat ner tio klänningar som jag intalat mig själv om att jag kommer att använda. Har dessutom försökt att trycka ner Orreforsglas som jag ska ta med som gåva när jag anländer. När jag får höra att inslagningen är viktigare än allt annat så fick jag någon form av prestationsångest – què? Detta resulterade i att jag slog in (de redan extremt pappersinslagna) Orreforsglasen i lila papper med silverbrodyrer. Satte på sidenband och voilà – inslagningen är fulländad! Sen tar jag förvisso inget som helst ansvar för hur flygpersonalen väljer att hantera min väska.
Har fått frågan ett flertal gånger – om jag fått någon resfeber? Vi skulle kunna kalla det för kalla fötter istället. Jag undrar vad jag har gett mig in på; att åka till ett land flera hundra mil bort med en helt annan kultur, en kultur som jag hade kunnat vara en del av. Men nu är jag på väg! Och tur är väl det, att den här resan blir av. Jag ska dessutom fira min födelsedag i Korea vilket gör det hela ytterligare lite spännande. Måste bara se till att ragga lite nya vänner så att jag har några att fira med. I värsta fall så får jag helt enkelt sätta mig med ett annat gäng och snylta på deras tillställning alternativt gå runt på Seouls gator med en bedjande skylt om att ge den stackars tjejen ett sjudundrande födelsedagsfirande!
… Så, nu kan jag börja räkna ner timmarna.
Seoul, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar