대한민국.

Om en vecka sitter jag på flygplanet till Korea. För första gången ska jag insupa den koreanska kulturen, den koreanska maten och de koreanska traditionerna.

Det hela är spännande, men jag har ännu inte nått det nervösa stadiet. Jag borde ha resfeber, borde känna något annat än det där lugnet – jag borde vara toknervös! Istället funderar jag på trivialiteter såsom om jag ska ta med mig strumpbyxor eller köpa det där? Om de har min rengöringscréme där eller om jag ska ta med mig hemifrån. Precis, trivialiteter.

Medeltemperaturen i Korea är runt +25° i september. Precis lagom för mig! Känns som att jag kommer att trivas bra. Jag kommer att bo på SWS under mina tre veckor. Min lillebror kommer att besöka mig efter några dagar så jag blir inte helt ensam.

Jag har aldrig reflekterat över att jag ser annorlunda ut. Ja, det kanske är förvånande, men nej, det har aldrig varit någon tanke som jag har burit med mig. Så när andra har sagt "Vad kul, vad spännande att se ut som alla andra!" så har jag haft svårt att relatera (kanske någon form av förnekelse att jag är asiat). Men jag har inte sett några nackdelar med att vara liten (och ja, uppenbarligen med asiatiskt ursprung). Jag har exempelvis aldrig slagit i huvudet, aldrig haft svårt att hitta kläder med rätt längd, läs: jag har alltid kunnat lägga upp kläder. Då är det värre att vara lång och aldrig hitta kläder och alltid slå i huvudet. När det har varit svårt att nå varor i en matbutik har jag alltid kunnat be någon om hjälp. Folk är väldigt hjälpsamma på den punkten!

I Korea ska jag träffa min handläggare på SWS. Hon ska ge mig en rundvandring på SWS och jag ska bland annat besöka deras barnhem. Vi får se hur jag kommer att reagera, är inte helt säker på att jag kommer att klara av att se alla barn som behöver föräldrar.

Sedan tar jag med öppen famn emot alla sorters tips på vad jag ska göra i Seoul. Alltifrån vilken bulgogi jag ska äta på vilken restaurang, vem som har den bästa kimchin och var shoppingen är bäst.