lights of 서울.

Igår var en slags mellandag. Jag försökte mig på att köra en liten egen turistvandring i närområdet för att se hur stort området faktiskt var. Kan ju meddela att jag vände när jag insåg att gatan antagligen inte skulle ta slut förrän jag kom till nästa stad…

Försökte mig på en helbild, men lade ner
det projektet snabbt.
Dong Hoon Tower.

Korsningen där jag bor. Gigantisk med
4 filer åt varje håll. 

Konstaterade också att jag har en Dunkin' Donuts i närheten av mitt boende. Alltid trevligt med en shake!

Holy Strawberry!Vet inte om det är stället eller Korea, men
my god, vad sötad den var! Men vem bryr
sig om det? Den var rosa.

Fortsatte min vandring och insåg att jag hade McDonald's på bra avstånd. Har ju länge velat prova deras bulgogi-burgare utan att ha någon större referensram om hur det skulle smaka. Men hur illa kan det smaka om det är bulgogi, var min tanke.

Insåg att det kanske inte var sådär superfräscht av mig att
ta en tugga av hamburgaren innan jag hunnit fota av den,
men nu blev det så. Betyget? Helt okej och med tanke på
priset så ska jag inte klaga. Hel meny 37 kronor.

Strosade vidare längsmed en stor allé och förundrades över hur oerhört rent det är i Seoul. Eller, överlag är det extremt rent i Korea. Ingenstans ser du något skräp, än mindre något klotter. Och även om det är få sopstationer så är det där allt skräp landar. Det finns ingen som är sådär-extra-lat och ställer ifrån sig en burk någonstans, utan nejdå, den landar i papperskorgen, även om det är typ en kilometer dit.

Blomsteraffär. Inbjudande med en sådan där vacker ingång!

Har även noterat att koreanerna håller på sina varumärken. Har sett ytterst få med iPhones och då talar vi ändå en population på runt 10 miljoner invånare. Däremot ser jag Samsung överallt! Överallt sitter det folk och tittar ner i sina gigantiska telefoner alternativt ringer. Känner mig ytterligare klassad som turist när jag plockar upp min iPhone. Det är lite som att jag har förrått dem… Idag såg jag visserligen en tjej på tunnelbanan som hade en Blackberry. Undrar hur uttittad hon blir?!

Det är ju inte enbart en nöjesresa det här och idag har jag haft möte med min kontaktperson på SWS. Ringde henne på morgonen bara för att få en röst på personen som jag har haft mailkontakt med. Bestämde att vi skulle träffas under eftermiddagen. Tills det spenderade jag tid i Ewha. Kände mig så stolt över att jag hittar i tunnelbanan så det kändes suveränt att kunna åka kommunalt dit. Har hittills inte lyckats köpa ett sådant där T-money Card som man ska ha, utan istället köpt one-way-ticket. Har inte reflekterat över kostnaden – inte förrän idag när jag började räkna på det.

10 KRONOR KOSTAR DET! 
10-FREAKING-KRONOR att ta sig igenom hela Seoul. Det ni, SL, blodsugande företag! Och då vill jag tillägga att man sitter i en rejält fräsch vagn med bra sittplatser och att det aldrig känns speciellt trångt. Upplevelsen i tunnelbanan är väldigt speciell – det är inte några skrikande ungdomar som verkar tro att resten av världen verkar döva, nejdå, här talar vi att folk är extremt tysta. Inte skrämmande tysta, utan de verkar bara uppskatta tystnaden. Och när det kommer på sällskap som samtalar med varandra så görs det i vanliga samtalston, inte tinnitus-varianten. Och jag har för övrigt inte sett en enda barnvagn i Seoul. Mammorna bär sina barn i sele. Och jag förstår varför, det skulle aldrig gå att dra en barnvagn på gatorna här. Alldeles för mycket folk!

Spatserade omkring i Ewha och köpte ytterligare några skor. Har inte kommit över att det är lite av shoe heaven. Har även köpt ett diadem att ha när en nära väns dotter ska döpas, ser fram emot det!

Hursom, fick springa hem eftersom min lillebror landat på flygplatsen. Ringde till SWS och stämde av tiden och sprang över (SWS's huvudkontor ligger precis bredvid mitt boende).

Entrén till SWS.

Än idag är det många barn som söker ett hem.
Alla har rätt till ett kärleksfullt hem.

Det betyder verkligen mycket att ha en förstående kontaktperson. Och även om jag tycker att det är jobbigt att gå in på ett ställe där övergivna barn hamnar så tycker jag ändå att de gör något bra för mänskligheten.

Vi pratade lite om Sverige, mina förväntningar och vad jag tänker. Det är svårt att sätta ord på sina känslor och de tankar som dyker upp, men jag tror att det kommer att bli bra. Det är bara att köra all-in!

Förresten, för alla er som försökt att kommentera, men inte lyckats - nu fungerar det.
Comment away!

Nu är det dags att hämta upp lillebror!